Vi kom till Zagreb med kvällståget från Ljubljana, en resa på knappt två och en halv timme. Vid gränskontrollen blev vi erbjudna stämplar i passen vilket var en trevlig överraskning. Det känns bra att resa med tåg, att anlända mitt i hjärtat av en stad och förväntansfull kliva ut på perrongen.
Zagreb har en lång historia. Från början fanns här en romersk boplats och sedan dess har staden styrts av flera olika kulturer. På många sätt påminner Zagreb om Wien och Budapest, vilket inte är konstigt eftersom en del av arkitekturen härstammar från tiden när området tillhörde Österrike-Ungern. Efter upplösningen av Österrike-Ungern 1918 blev Zagreb en del i serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike som från 1929 fick namnet Jugoslavien. 1945 blev Zagreb utsedd till delstaten Kroatiens huvudstad och efter en folkomröstning 1991 blev landet självständigt. Idag har Zagreb knappt 800 000 invånare.
Vi hade bokat boende på Hotel Dubrovnik precis vid Ban Jelačićs torg, och hade en fantastisk utsikt över både torget och staden. När vi kom till hotellet var det mörkt, men när det ljusnat morgonen efter stod jag länge vid fönstret och iakttog spårvagnarna och människorna nedanför. Mitt första intryck av Zagreb var att det var en vacker stad. Arkitekturen, med sina asymmetriskt utformade kvarter, vittnade också om Zagrebs rika och intressanta historia.
Ban Jelačićs torg, som är Zagrebs största, är uppkallat efter greven och banen Josip Jelačić av Bužim som var en framstående general i den österrikiska armén där han utmärkte sig under revolutionerna 1848. Han avskaffade också livegenskapen i Kroatien och bär därför status som nationalhjälte. Ryttarstatyn mitt på torget föreställer Jelačić, och hans porträtt finns även på 20 kuna-sedeln.
Från vårt hotell kunde vi se Zagreb 360° Observation Deck, som låg tvärs över gatan. Vi visste att vi därifrån skulle få en ännu bättre vy över Zagreb och valde att börja dagen där. Vi tog hissen till sextonde våningen, beställde var sin smörgås och spelade ett parti Fia med knuff samtidigt som vi blickade ut över tegeltak och pastellfärgade fasader. Zagreb 360° Observation Deck, som också är känd som Zagreb Eye, ligger precis som Ban Jelačićs torg i de nyare delarna av centrala Zagreb – Donji Grad.
Men det är en sak att se en stad från ovan, och en annan att befinna sig mitt i den. Om Ban Jelačićs torg är Zagrebs nav är marknaden Dolac stadens hjärta. På vägen dit passerade vi katedralen med det långa namnet Jungfru Marie himmelsfärds och Sankt Stefans och Ladislavs katedral. Med sina 106 meter är katedralen Kroatiens högsta byggnad. Bara något kvarter därifrån möttes vi så av marknaden Dolacs skinande röda parasoller. Dolac har varit Zagrebs största handelsplats sedan 1926, och har också blivit en riktig turistattraktion. Här säljs framför allt frukt, grönsaker, blommor och souvenirer till bra priser.
Jag fick en idé om att jag ville fotografera parasollen ovanifrån och tänkte att jag skulle lyckas ta mig upp i något av de högre husen intill marknaden. Det skulle dock visa sig vara svårare än jag först trott. Vad jag kunde hitta fanns det ingen offentlig byggnad i närheten, men till sist välkomnades jag in till en liten läkarmottagning i en lägenhet ett par våningar upp i ett av husen. Kameran gör ofta att jag får anledning att interagera mer med lokalbefolkningen när vi reser, vilket är ett trevligt mervärde oavsett hur bilderna i slutändan blir.
Från Dolac fortsatte vi till de äldre delarna av Zagreb, kullerstensklädda Gornji Grad. Sankt Markus torg, eller Markustorget, är det centrala torget i gamla stan. Här ligger Sankt Markus kyrka, som byggdes på 1200-talet, men också Kroatiens parlament- och regeringsbyggnader. Kyrkan är känd för sitt vackra tegeltak som tillkom 1880 och som visar både Zagrebs stadsvapen och Det treeniga kungariket Kroatien, Slavonien och Dalmatiens statsvapen.
Det var stillsamt uppe i Gornji Grad och vi behövde bara samsas med ett fåtal andra turister. Här finns flera charmiga gator och jag kan särskilt rekommendera Kamenita Ulica, som börjar vid stenporten Kamenita Vrata.
Vi hade haft en fin förmiddag men senare på dagen började molnen hopa sig på himlen, och när vi var i Zrinjevac Park fick vi ta skydd i ett lusthus på grund av ett plötsligt ösregn. Vi lyckades till sist undkomma regnet inne på anrika Palace Café där vi stannade länge och tittade på folk. En äldre herre satt vid ett fönsterbord och läste dagens tidning, och sättet han blev bemött på av servitrisen skvallrade om att han förmodligen satt på samma plats och läste sin tidning varje dag.
En dag går fort. Vi hade inte bokat bord på någon restaurang, men hade tur och lyckades få ett av kvällens sista på Croatian Food Heritage. Vi blev placerade ensamma runt hörnet, på en provisorisk plats på en parkering under en av Zagrebs mest kända väggmålningar. Så avslutade vi kvällen, vid City Waterfall i en av Europas mindre utforskade huvudstäder. Tidigt morgonen efter skulle vi flyga tillbaka hem till Stockholm.
Det finns mycket mer att se i Kroatien än den vackra kusten, och den medeltida huvudstaden är kanske nyckeln till att kunna säga att man har varit i Kroatien på riktigt. Här finns mysiga restauranger, vackra parker, kullerstensgator och en fantastisk kafékultur. Zagreb är kanske inte den första destination man tänker på när man ska boka en weekendresa, men staden överraskade positivt med sin charmiga atmosfär och jag kan verkligen rekommendera en resa hit.