URUGUAY har kust mot Atlanten och Río de la Plata och gränsar till Argentina och Brasilien. Själv visste jag knappt någonting om landet innan jag åkte hit, mer än att det är en fotbollsnation. Vi tog färjan från Buenos Aires och spenderade några härliga dagar här.
COLONIA DEL SACRAMENTO
Om man är i Buenos Aires är det enkelt att ta sig till Uruguay. Med färja tar det bara tre timmar till Colonia del Sacramento, Uruguays äldsta stad som dessutom är med på UNESCOs världsarvslista. Man korsar då den bruna Río de la Plata, som var något av en besvikelse om man liksom jag hade trott att vattnet skulle vara klarblått. Jag hade Josef Franks blå mönster La Plata på näthinnan, men på grund av att Río de la Plata har en grumlig lerbotten är floden brun.
Om det bruna vattnet på vägen till Uruguay gjorde mig besviken, blev jag kompenserad när vi steg iland. Colonia del Sacramento visade sig vara en riktig liten pärla. Staden är fylld av kullerstensbelagda vindlande gator i gammal portugisisk kolonial stil, kantade av färgglada hus med tegeltak.
De gamla delarna av Colonia del Sacramento har flera bra restauranger, små barer och affärer som säljer hantverk och konst. Människorna vi träffade var vänliga och hjälpsamma och de djur vi såg verkade vara väl omhändertagna. Hemma i Sverige hade någon varnat oss för att Uruguay kunde vara ett farligt land, men det var ingenting vi märkte av här – tvärtom.
Vi gick till stadens landmärke, fyren, för att få en utsikt över omgivningarna, men vi kom precis under lunchtid och fick sitta ute och vänta i den gassande solen på att porten skulle öppna. Det var värt väntan. Fyren, som byggdes 1857, har 118 trappsteg vilket tar besökaren 34 meter upp över staden – precis lagom för att blicka ut över färjeterminalen, Río de la Plata och tegeltaken nedanför.
Det var amiral Manuel Lobo, dåvarande guvernör i Rio de Janeiro, som grundade Colonia del Sacramento 1680 och arkitekturen här är typisk för en portugisisk stad från sextonhundratalet. Att vara här är lite som att befinna sig i en stad i en barnbok – med gränder, små butiker, färgglada blommor och leende människor. Vi hade verkligen trevligt under våra timmar här och jag rekommenderar alla som besöker Buenos Aires att också ta färjan hit.
MONTEVIDEO
Tjugofyra mil österut från Colonia del Sacramento ligger huvudstaden Montevideo. Vi tog bussen hit och fick då samtidigt möjlighet att se endel av Uruguays landsbygd längs vägen, med ängar och betande kor. Av Uruguays totalt 3,3 miljoner invånare bor 1,3 miljoner i Montevideo.
Montevideo grundandes av spanjorerna och påminner en hel del om städerna längs Medelhavet. Vi stannade här i två nätter och bodde då på Axsur Design Hotel, ett centralt beläget designhotell bara ett stenkast från Río de la Plata. Eftersom det var februari och kallt hemma ville vi gärna bada, men det visade sig att stränderna låg en bit österut och vi bedömde att det var väl långt att gå. Vi tog därför en taxi till Playa de los Pocitos där vi njöt av eftermiddagssolen och den fina utsikten. Det var många lokalbor som var ute och motionerade längs med strandpromenaden och till min stora glädje passerade även flera hunddagis revy.
Även om vi bara tog oss tid att bada en gång hade vi fullt upp att hinna göra och se allt vi ville i Montevideo. Plaza Independecia blev något av ett nav som vi återvände till flera gånger. Här finns gigantiska palmer, stora öppna ytor och intressanta byggnader. I mitten av torget, under statyn, ligger Artigas Mausoleum med kvarlevorna från nationalhjälten José Gervasio Artigas.
Montevideo kan skryta med en av Sydamerikas vackraste gator, 18 de Julio, som sträcker sig från Plaza Independiza till Ciudad Vieja, gamla stan. Ett annat måste är saluhallarna i de gamla hamnkvarteren, Mercado del Puerto. Vi besökte också Museo Andes 1972, vilket är ett tips för den som har tid. Museet är personligt och visar det mesta av det som finns att visa om den fruktansvärda flygkraschen i Anderna 1972.
Montevideo överraskade mig positivt och även om huvudstaden inte kändes fullt lika säker som Colonia del Sacramento så upplevde vi aldrig att det blev obehagligt. Hade vi haft fler semesterdagar hade vi gärna rest runt mer i Uruguay, och förmodligen hade vi då börjat med att ta sikte på Punta del Este – Uruguays Riviera.