SRI LANKA – den gröna ön

Jag hade egentligen aldrig funderat aktivt på att åka till SRI LANKA. Men när vi sökte efter ett prisvärt och varmt resmål i januari som passade för knappt två veckors semester fick vi upp ögonen för denna tropiska, gröna ö. Vi bokade flyg och var både förvånade och förväntansfulla över att vi snart skulle resa hit.

COLOMBO

Sri Lanka har runt tjugo miljoner invånare varav sex bor i och runt huvudstaden Colombo. Vi checkade in på City Beds the Regent, och började utforska staden därifrån.

Colombo, liksom hela Sri Lanka, präglas starkt av sin historia. För drygt femhundra år sedan kolonialiserades Ceylon av portugiserna. Portugiserna fördrevs av holländarna i mitten av 1600-talet, som i sin tur besegrades av britterna i slutet av 1700-talet. 1948 blev landet självständigt och 1972 bytte det namn till Sri Lanka. Mellan 1983 och 2009 härjade ett inbördeskrig på Sri Lanka på grund av konflikten mellan singaleser och tamiler. Ön drabbades också hårt av tsunamin 2004. Först på senare tid har turisterna börjat hitta tillbaka.

Vi uppfattade Colombo som en svårtillgänglig stad, med några utspridda pärlor som man behövde känna till för att hitta. I närheten av järnvägsstationen ligger marknaden Pettah, Colombos mest hektiska område med massor av färger, dofter och människor. Som kontrast uppskattade vi Galle Face Green Promenade, en esplanad längs kusten med en stor gräsmatta där barn var ute och flög sina drakar.

Följer man vägen längs kusten ungefär fem kilometer söderut kommer man till ON 14 Roof Top Bar & Lounge. Där uppe satt vi länge och tittade på staden, Indiska Oceanen och tågen som åkte förbi på järnvägen precis nedanför. På vägen till takbaren gick vi förbi Barefoot, en mysig liten butikskedja med färgglatt, genuint hantverk.

Järnvägssystemet på Sri Lanka byggdes ursprungligen av britterna på 1860-talet. Anledningen var att man ville kunna transportera te och kaffe från odlingarna i bergen till huvudstaden Colombo. Tågresorna på Sri Lanka har utsetts till några av världens vackraste och tåget är dessutom det smidigaste sättet att resa när man är här. Vi hade först planerat att åka österut från Colombo till Kandy och sedan åka i en stor cirkel medurs under vår semester, men när vi skulle boka biljetterna till Kandy var tågen fullbokade och vi blev tvungna att tänka om. Vår första tågresa gick därför istället söderut längs med kusten, och vår resrutt fick ske moturs.

När man tar tåget söderut från Maradana railway station åker man först genom Colombos livliga centrum, för att sedan fortsätta längs kusten med några få stopp. Många srilankeser tar den här rutten dagligen, och vagnarna i tredje klass var överfulla. Som turist bokas man per automatik i första eller andra klass och eftersom vi var rookies på att åka tåg här var det ingenting vi först reagerade på. Senare under vår semester skulle vi dock aktivt be om biljetter i tredje klass eftersom man då kom närmre lokalbefolkningen.

GALLE & TANGALLE

Galle är Sri Lankas fjärde största stad. Ute på en halvö ligger de gamla holländska kvarteren, Fort, omringat av tjocka murar. Murarna, som en gång skyddade från plundrare, skyddar idag istället denna välbevarade kolonialstad från modernisering. Vi checkade in mitt i Fort, på New Old Dutch House för två nätter.

Stränderna längs sydkusten är helt fantastiska och nästintill orörda. I Hikkaduwa hittade vi vilda jättesköldpaddor som uppehöll sig vid vattenbrynet och när vi snorklade såg vi ännu fler. I Ahangama hade vi stranden helt för oss själva men där gick det inte att simma ut på grund av de höga vågorna. I Ahangama såg vi också traditionella styltfiskare.

Vi bodde även två nätter i Tangalle, på det lite avlägsna fyrstjärniga hotellet Lagoon Paradise Beach Resort. Här tog vi det lugnt och njöt fullt ut av att ha semester. Vi gick längs stranden, blev bjudna på en kokosnöt och paddlade i Rekawa Lagoon. Att paddla var en riktig naturupplevelse med mangrove, färgglada fåglar, stora simmande varaner och hoppande fiskar. Att vi var ensamma ute på lagunen och att både skymningen och regnet hann komma bidrog till att det blev ett än större äventyr.

YALA

Vi lyckades boka en tuk-tuk som kom och hämtade oss vid vårt hotell i Tangalle tidigt, tidigt på morgonen för att köra oss till sydöstra Sri Lanka och Yala National Park. Nationalparken är viktig för bevarandet av elefanter och lankesiska sjöfåglar och det sägs även att parken har den högsta koncentrationen av leoparder i världen.

Väl inne i parken fick vi åka i en öppen Jeep tillsammans med andra besökare. Vi såg en elefant direkt och jag är glad att jag tog en bild för det var också den enda elefanten vi såg. Vi lyckades tyvärr inte se någon leopard, men vi såg många andra fina djur och fåglar som gjorde utflykten väl värd insatsen. Jag roades särskilt av en liten rödbrun mangust som höll på med sitt vid väggrenen utan att bry sig om oss.

ELLA

Efter vår dag i nationalparken lämnade vi kusten och åkte tio mil i taxi rakt in i landet. Staden Ella ligger på drygt tusen meters höjd och den sista biten slingrade sig vägen uppåt i bergen. Vi gjorde ett kort stopp vid Ravana Falls, ett av Sri Lankas största vattenfall, innan taxin släppte av oss vid vårt hotell.

Ella är en blandning av stugor och mindre betonghus och samhället har bibehållit en lågmäld atmosfär trots de många turister som passerar här. Men det är inte för att utforska den lilla staden som man åker hit, även om jag verkligen uppskattade tågstationen. Nej, anledningen är de gröna kullarna, fyllda av teplantage, och närheten till Nine Arch Bridge. Här finns några av de vackraste vyerna på Sri Lanka.

Nine Arch Bridge ligger mellan tågstationerna Ella och Demodara. Vi gick först upp på Little Adam’s Peak, en vandring på cirka två timmar, för att sedan ta oss ner till dalen vid tågrälsen där viadukten med de nio bågarna ligger. Nine Arch Bridge byggdes helt i sten utan stålkonstruktioner 1921, samma år som min mormor föddes. Vi följde rälsen över bron, genom tunneln och hela vägen tillbaka till Ella. Det här var helt klart en av de bästa utflykterna på resan.

På kullarna runt Ella breder teplantagen ut sig. Vi passerade flera odlingar på vägen upp mot Little Adam’s Peak. Arbetsförhållandena för kvinnorna som plockar tebladen är tuffa. När vi var här ösregnade det och många hade plastsäckar på huvudet för att inte bli genomblöta. Förutom tebuskar såg vi också enstaka bananträd och kaffeträd.

NUWARA ELIYA

Tågresan mellan Ella och Nuwara Eliya är inte lång, men helt fantastisk. Tåget snirklar sig fram mellan berg, gamla pinjeskogar och gröna teplantage som successivt träder fram i dimman. Tåget går långsamt och jag satt länge i en av dörröppningarna för att komma ännu närmre landskapet. Det var som att sväva precis över marken och ibland sträckte jag ut fötterna för att röra vid grässtråna i farten.

Nuwara Eliya, ”ljusstaden” på singalesiska, ligger på 1990 meters höjd och var tack vare sitt milda klimat en populär tillflyktsort för de brittiska kolonisatörerna. Vi stannade bara en natt här och bodde då på Inroma Holiday Resort. Vi besökte det charmiga postkontoret från 1894, tog en promenad i Victoria Park och stod länge och tittade ut över myllret av människor och bussar på busstationen. 

Ungefär två mil norr om Nuwara Eliya ligger Bluefield Tea Factory. Vi tog en taxi hit för att se vad som händer med tebladen när de väl har plockats. Bluefield Tea Factory är en av de största tefabrikerna i området och har funnits sedan 1921, alltså samma år som Nine Arch Bridge byggdes och min mormor föddes. Här hanteras över tjugo ton teblad dagligen. Vi gick en guidad tur i fabriken och fick även prova olika teer. 

KANDY

Kandy, Sri Lankas näst största stad, ligger mitt på ön. Här finns en rad historiska och religiösa minnesmärken, bland annat Tandens Tempel och Peradenitas botaniska trädgård. Sedan 1988 finns Kandy med på UNESCOs världsarvslista, och staden räknas också som Sri Lankas kulturhuvudstad.

Vi gjorde ett kort lunchstopp här innan vi tog tåget västerut tillbaka mot kusten. Vi lämnade in våra ryggsäckar i ett bagagerum på tågstationen och gick till Tandens Tempel men hann tyvärr bara se templet utifrån. Jag upplevde stadskärnan som ganska rörig, och vi hade behövt mer tid här för att ge Kandy en riktig chans. Hursomhelst hann vi iallafall äta ordentligt innan den långa tågresan.

NEGOMBO

Vi hade från början inte tänkt åka till Negombo, men eftersom vi fick lägga om vår resrutt och därmed gick miste om möjligheten att avsluta resan längs den sydvästra kusten valde vi att lägga ett par dagar vid kusten i Negombo innan hemresan. Negombo ligger tre mil norr om Colombo och bara en mil från flygplatsen.

Vi checkade in på Hotel Villa Kapuro, ett riktigt mysigt litet guesthouse på bekvämt avstånd från stranden. Som kattälskare uppskattade jag också särskilt att det var ett djurvänligt boende där personalen tagit hand om ett par katter i området. Stranden i Negombo är inte lika ren och fin som de mer orörda stränderna längre söderut, men vi uppskattade ändå vår vistelse här. Vi promenerade mycket och fascinerades av de färgglada fiskebåtarna. Inne i byn köpte vi en handdrejad terrakottakruka för motsvarande två kronor som idag hänger i vårt köksfönster. 

Vi hann se mycket under våra knappa två veckor på Sri Lanka. Det bestående intrycket är att resan var upplevelserik och omväxlande, med både sol och stränder, regn och grönskande inland. När vi lämnade detta Indien light, denna ö med lagom mycket kaos, var vi båda överens om att tågresorna varit den absoluta höjdpunkten. Jag rekommenderar alla som funderar på att åka hit att se mer än bara stränderna, och att inte missa britternas arv – de pittoreska tågstationerna och vagnarna som långsamt makar sig fram i det böljande landskapet.

LÄS MER: