Paradiset SEYCHELLERNA

Drömmer du om paradiset? Utanför Afrikas östkust, en bit norr om Madagaskar, ligger öriket SEYCHELLERNA. Långa vita sandständer med spännande klippformationer, ett turkosglittrande hav med färgglada fiskar och böljande kullar med exotiska växter. Men det kan regna också, i alla fall i december.

Seychellerna består av 115 öar varav endast ett tiotal är bebodda. Tillsammans utgör de Afrikas rikaste land, och med sina drygt hundratusen invånare också det minst befolkade. Landytan är visserligen liten, men räknar man också in avståndet mellan öarna och Indiska Oceanen däremellan är nationen Seychellerna ungefär lika stor som Sverige.

Vi åkte hit mellan jul och nyår och trots att vår resa bara varade åtta dagar hann vi uppleva mycket av det Seychellerna har att erbjuda. Temperaturen var riktigt behaglig, runt 29 grader, men varje dag öppnade sig också himlen. Seychellerna som resmål rekommenderas året runt men den som vill ha en mer solsäker semester bör i stället satsa på att åka hit någon gång mellan mars och oktober.

HUVUDÖN MAHÉ

Jag hade fönsterplats på flyget från Addis Abeba och såg hur vi flög närmare och närmare vattenytan när vi närmade oss Seychellernas internationella flygplats på huvudön Mahé. Det var bara hav, hav och åter hav. Men så plötsligt dök stranden och landningsbanan upp nästan samtidigt som hjulen tog i marken. Snart kunde jag även se klippformationer och grönskande kullar och aldrig har känslan av att verkligen ha landat i paradiset varit så påtaglig.

Flygplatsen var liten och juldekorerad, och den höga luftfuktigheten slog emot oss direkt. Vi hade förbokat taxi via hotellet och åkte knappt en och en halv mil på slingriga, smala vägar innan vi kom fram till Romance Bungalows – ett litet self-catering-hotell precis intill den stora stranden Anse Beau Vallon. Bara under den korta taxiresan mellan flygplatsen och vårt boende hade vi korsat ungefär halva ön.

ANSE MAJOR TRAIL

Eftersom vi älskar att bada var det perfekt för oss att bo precis intill stranden, men varken Lotta eller jag är några direkta strandmänniskor i övrigt. Vi blir snart rastlösa och därför bestämde vi oss att redan första heldagen ge oss ut på en vandring. Vi valde mellan Copolia Trail, en kortare vandring mitt på ön, och Anse Major Trail, en tre kilometer lång vandring enkel väg i närheten av kusten. Beslutet föll på den senare eftersom vi då skulle kunna gå från vårt boende hela vägen till vandringens startpunkt.

Vi började i sol och sand och gick längs vattenbrynet ända till den västra änden av Anse Beau Vallon. Anse betyder strand på kreol och vi skulle alltså gå från en strand till en annan – från den långa, relativt välbesökta Anse Beau Vallon till den mindre, helt avskilda Anse Major – och tillbaka igen. Totalt blev det en sträcka på sexton kilometer och det visade sig snart att terrängen, utsikten och vädret skulle variera rejält under dagen.

När stranden tog slut följde vi Bel Ombre Road genom samhället Beau Vallon, med husen och grönskan precis vid vägkanten. Eftersom det till en början var så varmt gick vi in en stund i en kyrka längs vägen, St Roch Roman Catholic Church, och drack vatten. Det satt en man och bad längst fram och när han passerade oss på vägen ut log han och önskade “Merry Christmas”. En påminnelse om att det faktiskt var jul, trots det tropiska klimatet.

Vi betalade 150 seychelliska rupier var vid den lilla entrén till leden (motsvarande 106 kronor). Därefter slingrade sig stigen växelvis genom tät skog och mer steniga områden, här och var med en vidunderlig utsikt över Indiska oceanen och Mahés grönskande kullar. Innan ovädret kom kunde vi dessutom se ön Silhouette i nordväst. Vi mötte några enstaka andra vandrare, men för det mesta var det bara vi, naturen och fåglarna.

Till sist kunde vi blicka ut över den vackra och orörda Anse Major, och trots de vilda vågorna, strömmarna och regnet valde vi ändå att bada – för hur ofta erbjuds en helt egen paradisstrand? På vägen tillbaka var den enda vi mötte på stigen ett djur som såg ut som en blandning av en råtta och en iller och som verkade lika förvånad över mötet som vi.

Min bedömning är att svårighetsgraden på vandringen Anse Major Trail ligger någonstans mellan lätt och medium. Vid regn kan lokalbefolkningen generellt avråda turister från att ge sig ut i naturen men vi tyckte inte att varken stenarna eller klipporna blev särskilt hala eftersom de samtidigt var skrovliga. Vi hade dessutom förberett oss med ponchos och är glada att vi gav oss iväg trots väderprognosen.

HUVUDSTADEN VICTORIA

Seychellerna blev självständigt 1976, efter att tidigare ha varit både en fransk och en brittisk koloni. Det brittiska arvet är tydligt i huvudstaden Victoria, som fått sitt namn efter den brittiska drottningen. Vi tog en blå, fullsatt lokalbuss över kullarna in till centrum och det första som mötte oss när vi klev av var en liten kopia av Big Ben från 1903 – Victoria Clock Tower.

Victoria räknas som en av världens minsta huvudstäder och är intressant att besöka kanske just därför, även om det inte finns så många sevärdheter i sig. Vi gick in på det charmiga postkontoret, med vacker mosaik på både väggar och golv, och köpte traditionella munkar på Lailam Bakery – ett bageri som öppnade redan under tidigt 1900-tal.

Precis intill bageriet ligger marknaden, Sir Selwyn-Clarke Market. Här säljs bland annat fisk, frukt, grönsaker, kanel, vaniljpulver och överraskande nog också plastblommor. Plastblommor här, mitt i blomsterparadiset. Stora, vita, långbenta fåglar spatserade på fiskdisken och personalen hade fullt sjå med att mata dem med fiskrens så att de skulle hålla sig nöjda. Sir Selwyn-Clarke Market är inte speciellt stor, men förmodligen ändå Victorias främsta sevärdhet.

Det bor ungefär 25 000 människor i Victoria och 120 000 totalt på Seychellerna. Majoriteten av befolkningen är katoliker och en minoritet tillhör den anglikanska kyrkan. Men här finns också muslimer, hinduer och de som utövar traditionella afrikanska religioner. Eftersom det var jul och det historiska museet var stängt passerade vi i stället en moské och även ett hinduiskt tempel i vår jakt på landmärken.

Den sirliga exteriören på det hinduiska templet, Arul Mihu Navasakthi Vinayagar Temple, bryter av mot resten av arkitekturen i staden. Vi hade hunnit bli hungriga och valde att inte gå in, utan fortsatte i stället upp mot Marie Antoniette Restaurant, som räknas som en av Victorias bästa restauranger. Marie Antoniette Restaurant har funnits sedan 1970-talet och serverar ekologisk, traditionell, vällagad kreolsk mat.

Kreolsk mat har hämtat influenser från det afrikanska, asiatiska och europeiska köket – primärt från det indiska och franska. Vi beställde en vegetarisk meny bestående av bland annat linsgryta, mangosallad, papayachutney och kokoscurry. Till det drack vi inhemsk SeyBrew och Slow Turtle Cider. Bara att sitta på restaurangen var en fin upplevelse i sig. Byggnaden, som också har en tillhörande liten trädgård, är över hundra år gammal och sedan 2011 ett seychelliskt nationalmonument.

Några dagar senare besökte vi också Victoria Botanical Gardens, en stor park med rik biologisk mångfald och en otrolig grönska. Här finns bland annat en kinesisk trädgård, sagolika statyer och en näckrosdamm, samt fantastiskt många exotiska blommor, växter och träd. Vi plockade mogna carambole och jag såg mitt livs största fladdermus flyga mellan trädtopparna.

Den botaniska trädgårdens stora dragplåster är dock aldabrasköldpaddorna, världens största art av landsköldpadda och en endemisk art för just Seychellerna. På en del öar strövar de fritt i sin naturliga miljö, här bor de i ett stort hägn med tillgång till både svalkande bad och skugga. Många lokalbor har också dessa djur som husdjur trots att de kan bli nästan 200 år och väga uppemot 350 kilo.

STRÄNDER & SNORKLING

I jämförelse med andra paradisöar i Indiska Oceanen – som Maldiverna, Mauritius och Zanzibar – brukar Seychellerna få högsta betyg för sina stränder. Här finns långa, natursköna stränder med finkornig, vit sand och böljande granitformationer men också mindre, turkosa laguner omgivna av korallrev, vajande palmer och tropisk grönska. Bara på huvudön Mahé finns över sjuttio stränder, vilket gör att du med lite tur också kan ha stranden helt för dig själv.

Vi bodde vid Anse Beau Vallon, som är nästan två kilometer lång och en av Seychellernas populäraste stränder både bland lokalinvånare och turister. Här finns också restauranger och möjligheter till olika aktiviteter. Under vår vandring besökte vi även den pittoreska lagunen Anse Major, men vi ville så klart se fler stränder och därför bestämde vi oss för att hyra bil en dag. Kanske kunde vi besöka charmigt avskiljda Petite Anse, med sin grönska som klättrar på bergssluttningarna intill, eller Anse Intendance längst i söder, känd för sina vilda vågor?

Vi skulle dock inte riktigt ha turen med oss. När vi precis fått nycklarna till hyrbilen hörde vi en kraftig smäll bara några meter bort och det visade sig att två bilar frontalkrockat. Vägarna på Seychellerna är smala och kurviga och många lokalbor tar ut svängarna trots att sikten är dålig. Dessutom är det vänstertrafik, vilket en del turister som hyr bil inte är vana vid. Denna gång var det lokalbor som krockat och en av förarna kom ut med blodet rinnande ner för hela ansiktet. Något skärrade gav vi oss ändå till sist iväg.

Vi körde via romdestilleriet Takamaka, som tyvärr var stängt eftersom det var söndag, och tog sedan sikte på stranden Anse Royale längre söderut – känd för sin fina snorkling. Jag snorklade vid reven ut mot ön Souris och hann se flera fina, färgglada fiskar och en mellanstor rocka innan regnet började vräka ner. Och när regnet väl kommit denna dag hade det tyvärr kommit för att stanna. Det regnade så kraftigt att det enda som fanns att göra var att vänta och det var först efter vad som kändes som en evighet som vi kunde ta oss till bilen och börja färden tillbaka mot hotellet. Vår härliga strandupptäckardag var därmed slut.

För att se mer av det marina livet och de intilliggande öarna valde vi att boka en heldags snorkelutflykt från ett av strandskjulen på vår strand. På utflyktsdagen blev vi körda i minibuss till Victoria, varifrån båten utgick. Alla som var med på turen kunde inte simma, men samtliga var ändå i vattnet och alla verkade nöjda med utflykten. Vi såg koraller och fiskar i alla former och färger, vi åt fantastiskt god grillad tonfisk med lime på ön Cerf och vi fick även möjlighet att vada på en vit sanddyn mellan två mindre öar. För den som gillar snorkling rekommenderar jag definitivt att åka ut på en tur likt den vi gjorde.

ÖN LA DIGUE

De flesta som åker till Seychellerna väljer att bo på huvudön Mahé eller på någon av öarna Praslin eller La Digue. Vi valde att enbart bo på Mahé eftersom vi tyckte att vi hade för få dagar för att byta hotell, men ville samtidigt gärna se La Digue – som är den minsta och kanske mest paradisiska av de tre. Hade vi haft mer tid hade vi förmodligen valt att bo på två av öarna och gärna även inkluderat Praslin, ön som är känd för sin endemiska dubbelkokosnöt.

Det går flera färjeturer från Mahé till Praslin dagligen, och ett par dagar i veckan går det dessutom en tidig färja dit och en sen tillbaka – perfekt för en heldagstur. Resan till Praslin tar en timme och en kvart, och sedan är det ytterligare en kvart med samma färja för att komma till grannön La Digue. Färjan vi åkte med hade det charmiga namnet Cat Cocos, men turen i sig skulle visa sig bli mindre charmig. Vi hade bokat något lite dyrare biljetter på utomhusdäck i hopp om att den friska luften skulle göra att våra medpassagerare inte blev sjösjuka, men ändå hann vi knappt lämna hamnen innan personalen började springa runt och dela ut påsar till alla som behövde. Själva klarade vi oss fint, eventuellt tack vare våra åksjuketuggummin.

La Digue är ungefär fem kilometer lång, tre kilometer bred och omges av korallrev. Här bor endast drygt tvåtusen människor och flera av vägarna är av sand. Ett trevligt sätt att ta sig runt är att hyra cykel. Vi tog inte första bästa cykeluthyrare som mötte oss när vi gick av färjan utan valde i stället att först beställa kaffe och mangosmoothie på Fish Trap Restaurant & Bar. När vi sedan hyrde våra rosa cyklar kostade de ungefär lika mycket som den dyra smoothien, 150 seychelliska rupier (motsvarande 106 kronor).

Vi cyklade söderut, mot L’Union Estate, där vi fick betala ytterligare 150 seychelliska rupier var för att få cykla vidare. Parken L’Union Estate är en före detta kokos- och vaniljplantage, och även om vi primärt besökte parken för dess stränder finns här också aldabrasköldpaddor, växthus och The Plantation House – ett nationalmonument i fransk kolonialstil som idag fungerar som galleri och museum.

Den världsberömda stranden Anse Source d'Argent är inte bara en av de mest fotograferade stränderna i världen utan anses också vara en av de finaste. Med sitt kristallklara vatten, sin finkorniga vita sand och granitblockens böljande former är det inte svårt att förstå varför. Palmerna och den frodiga grönskan intill skänker också välbehövlig skugga när solen står som högst på himlen. Vi stannade på Anse Source d'Argent en bra stund och var positivt överraskade att stranden, trots sin kändisstatus, var relativt befriad från både trängsel och kommers.

När vi sedan cyklade vidare var det genom en fantastisk vegetation med lianer och tropiska träd i täta skogar. Vi hade nu lämnat L’Union Estate och i stället tagit sikte mot Grande Anse, en större strand på andra sidan ön. Vi mötte någon enstaka golfbil längs vägen och ett fåtal turister, de flesta på cykel precis som vi.

Badet på La Grande anse skulle visa sig bli ett av livets absolut bästa, i alla fall sett till platsen. Sanden, vattnet, fågelkvittret och utsikten… det var helt otroligt! Nöjda med vår dag på La Digue hann vi också äta pizza på Chez Marstan Restaurant innan vi lämnade in våra cyklar och tog färjan tillbaka mot Mahé, denna gång med något färre både passagerare och utdelade påsar.

Hade vi varit i paradiset? Kanske. I alla fall om man tänker på paradiset som fantastiska stränder och en obeskrivlig grönska. Tack vare att öarna också saknar stora hotellkomplex hålls turismen på Seychellerna på en rimlig nivå och det går fortfarande att hitta orörd natur och helt egna laguner.

LÄS MER: