Lilla LIECHTENSTEIN

Första gången jag var i LIECHTENSTEIN var sommaren 2002. Jag var då på träningsläger i Feldkirch i Österrike och gjorde två utflykter till Liechtenstein eftersom det låg så nära. På nyårsafton 2019 åkte jag hit igen, denna gång från Schweiz.

Lilla Liechtenstein ligger inklämt mellan Schweiz och Österrike och är ett av enbart två länder i världen som räknas som double landlocked – det vill säga landet har ingen egen kust och det gränsar inte heller till något land som har kust. Liechtenstein är också ett av de rikaste länderna i världen, och det sjätte minsta.

Vi kom med bil från Schweiz och märkte till vår förvåning inte när vi körde över gränsen. Plötsligt var vi bara framme i Vaduz. Det var en fin dag med blå himmel och plusgrader och vi hade inget problem att hitta parkering mitt i centrum. Trots att det var nyårsafton var vi inte ensamma om att turista här, det hade redan kommit busslaster med både asiater och andra européer.

Liechtenstein blev självständigt 1866, men hade funnits ända sedan tidigt 1700-tal då den österrikiske prinsen Johann Adam von Lichtenstein köpte de två grevskapen Vaduz och Schellenberg, slog ihop dem och gav dem namnet Liechtenstein. Det dröjde dock till 1938 innan landets monark för första gången valde att bo här. Det var då Furst Franz Josef II och hans fru Gina flydde undan nazismen i Österrike för att bosätta sig i sitt eget land. De kom till ett fattigt jordbruksland, men lyckades på sikt omvandla Liechtenstein till ett rikt furstendöme.

Idag är det sonen Hans Adam II som är furste och han bor tillsammans med sin fru Marie i det rustika Schloss Vaduz med utsikt över hela Vaduz och halva Liechtenstein. Eftersom de bor i slottet är det inte öppet för allmänheten, men vi valde ändå att gå upp till det för att se på utsikten. När vi var där kom överraskande nog furstinnan Marie tillbaka från en promenad. Hade vi inte noggrant studerat vykorten nere i Vaduz innan hade vi förmodligen inte förstått att det var hon.

Vi gick även längs gatan Mitteldorf, som är en bevarad del av det gamla Vaduz, fram till Rotes Haus. Rotes Haus ligger bredvid en vinodling och därifrån är det fin utsikt över både slottet och staden. Väl nere i Vaduz igen gick vi förbi den arkitektoniskt intressanta riksdagsbyggnaden Landtag innan vi besökte Cathedral of St. Florin. Vaduz centrum har egentligen bara en huvudgata så det är lätt att hitta de sevärdheter som finns.

Eftersom det var nyårsafton var mycket stängt, och vi fick aldrig möjlighet att besöka postmuseet. Några caféer var dock öppna och vi hittade ett som hade varm choklad och goda smörgåsar. Vi satt bredvid två kvinnor från Liechtenstein som var nyfikna på vad vi talade för språk. Jag hade föreställt mig att befolkningen här skulle vara trötta på turister, men de här två kvinnorna verkade tycka det var roligt att prata med oss. De berättade att de hade känt till alla människor som bott i Vaduz när de växte upp, men att befolkningen ökat och att det inte längre var möjligt att veta vilka alla var. De blev också glatt överraskade när de fick höra att jag hade varit i Liechtenstein tidigare, och att jag valt att åka tillbaka.

När vi körde ut från Vaduz och tillbaka mot Schweiz höll vi utkik efter själva gränsen. Vi insåg då att det går att märka när man byter land, även om skyltningen är subtil. Skulle jag någon gång befinna mig i östra Schweiz eller västra Österrike igen kommer jag förmodligen åka tillbaka. Det går inte att komma ifrån att det är något unikt med så här små länder.

LÄS MER: