Sommar i SLOVENIEN

SLOVENIEN är ett litet land som rymmer mycket. Pittoreska städer, klara sjöar, djupa skogar, höga alper och en liten kustremsa mot Medelhavet. Jag hade länge velat åka hit, och sommaren 2016 blev det äntligen av. Vi spenderade ett par dagar i Ljubljana innan vi bilade till både Bled och Piran, med flera stopp på vägen. Vi avslutade tillsist vår resa genom att ta tåget till Zagreb.

LJUBLJANA

Efter en mellanlandning i Warszawa landade vi på Ljubljana Jože Pučniks strax efter lunch. Flygplatsen är liten och ligger fint bland bergen ett par mil norr om Ljubljana. Från flygplatsen är det smidigt att ta bussen in till city, en resa på cirka 45 minuter. Vi hade bokat ett hotell i närheten av tågstationen, Hotel Lev, och checkade in där för två nätter innan vi gick ut för att upptäcka staden.

Med sina knappt 300 000 invånare är Ljubljana en av Europas minsta huvudstäder. Innerstan är helt bilfri vilket bidrar ytterligare till den pittoreska atmosfären. Det är lätt att vara turist i Ljubljana. Allt finns på gångavstånd, och stressen som ofta per automatik infinner sig i andra städer uteblir helt. Sloveniens huvudstad känns nästan som en plats för sagorna.

Ljubljana kallas också för Broarnas stad. Floden Ljubljanica och dess broar spelar en central roll i stadsbilden. Triple Bridge från 1842 och Dragon Bridge från 1901 är de mest kända. Triple Bridge, eller Tromostovje, ligger mitt i stadens hjärta och består av tre gångbroar intill varandra. Dragon Bridge, eller Zmajski Most, är Ljubljanas stadssymbol och vaktas av fyra ståtligt skräckinjagande drakar som symboliserar tapperhet och styrka.

Vi hade två dagar på oss att upptäcka Sloveniens huvudstad. Vi promenerade längs Ljubljanica, stannade upp och insöp atmosfären när vi kom till något av Ljubljanas alla torg, och vi gjorde även en avstickare till Metelkova – ett slags slovenskt Christiania. Vi tog också den lilla hissen upp i den sjuttio meter höga skyskrapan Nebotičnik för att njuta av en av de bästa utsikterna över staden och över kullen med Ljubljana Castle. Ljubljana grundades på 1100-talet, och det har funnits ett slott på kullen ända sedan dess även om det mesta vi kan se av slottet idag är byggt under 1500- och 1600-talet.

Ljubljanas arkitektur är omväxlande, men smälter ändå ihop till en fin helhet. Ibland tror man att man befinner sig i en italiensk småstad, andra gånger är det pompösa arvet från Österrike-Ungern mer tydligt. En plats man inte får missa är Stari trg, med kullerstensgator, pastellfärgade hus på rad, småbutiker och trevliga matställen. Slovenska cesta är den stora shoppinggatan och på Petkovškovo nabrežje hittar man alltid något gott att äta.

Vi besökte även biblioteket, National and University Library of Slovenia, som ligger i centrum och som är värt ett besök tack vare sin vackra interiör. Hade vi varit i Ljubljana en söndag hade vi även passat på att gå på marknaden i Cankarjevo Nabrezje, men nu var vi här måndag till onsdag. På onsdagen checkade vi ut från hotellet och gick och hämtade vår hyrbil.

BLED

Den lilla staden Bled ligger i nordvästra Slovenien, vid de julianska alperna inte långt från den österrikiska gränsen. Det tog oss mindre än en timme att köra hit från Ljubljana. Bled, som tidigare var känd som kurort, är idag en av Sloveniens populäraste turistorter. Hit reser man framförallt för att se och njuta av Bledsjön med sin ikoniska kyrka ute på en liten ö.

Vi parkerade bilen och åt sedan varsin soppa på en restaurang med utsikt över vattnet. Efter det var vi redo att gå de sex kilometrarna runt sjön. I höjd med hotellet Vila Bled stannade vi för att bada, trots att vi glömt kvar badkläderna i bilen. Vi var helt ensamma vid vår lilla strandremsa och vattnet var stilla och klart. Jag räknar mitt bad i Bledsjön som ett av mina bättre bad och upplevelsen var väl värd besväret med blöta underkläder.

Det hade hunnit bli mörkt när vi kom tillbaka till bilen, så vi bestämde oss för att återkomma dagen efter för att se Bled Castle i dagsljus. Bled Castle är högt beläget på en klippa med utsikt över sjön. Slottet byggdes redan på 1000-talet och räknas som det äldsta i Slovenien. Natten spenderade vi på ett litet gemytligt vandrarhem ett par kilometer bort.

PÅ VÄG…

Motorvägarna i Slovenien är avgiftsbelagda. För att kunna betala behöver man köpa ett klistermärke och fästa på insidan av framrutan, men eftersom vi hyrde bil i landet var det redan fixat. Trafiken är gles vilket gör det lätt att köra, men när man väl kommer bort från motorvägarna är kurvorna desto fler och kvaliteten på vägarna varierar. Man måste vara beredd på att få möte av alpkossor, får och getter och resan blir inte lika angenäm om man är åksjuk eller höjdrädd.

Vi körde så långt norrut det gick utan att ta oss in i Österrike och så långt västerut det gick utan att passera gränsen till Italien. På små slingriga vägar rundade vi bergsmassivet Triglav och möttes av fantastiska vyer i de julianska alperna. Vi passerade Kranjska Gora, den gamla skidorten som är känd från Ingemar Stenmarks glansdagar, och vi stannade för lunch i Kobarid, en ort med bara ett par tusen invånare.

Vi körde sedan igenom den frodiga Socadalen där vi passerade gröna fruktträd och gamla bondgårdar. Vi svalkade fötterna i den iskalla floden och njöt av landskapet som idag är väldigt fridfullt, trots att det genom historien har utkämpats otaliga blodiga slag just här. När vi kom fram till sjön Bohinjsko jezero svalkade vi återigen fötterna i det kristallklara vattnet och tog en promenad i lövskogen precis intill.

Mångfalden i Slovenien är slående, här finns i stort sett allt utom storstäder och öken. Men trots att landet är litet, betydligt mindre än Småland, hade vi hela tiden en känsla av att inte riktigt veta var vi befann oss. Vi förstod aldrig hur nära Österrike och Italien vi var och en natt var det inte långt ifrån att vi tvingades sova i bilen eftersom vägen vi körde på saknade gatuljus samtidigt som den var gropig, kurvig, smal och balanserade på en bergskam. Det var kväll, mörkret föll snabbt och vi hade inte bokat något boende för natten. När vi äntligen kom fram till en liten by hade vi tur att det fanns ett hotell med ett ledigt rum och att receptionisten inte hade hunnit åka hem. Kanske planerade vi vår resa dåligt, men det var också härligt att ständigt överraskas av allt Slovenien har att erbjuda.

Dagen efter kom vi fram till ett något plattare landskap där vinodlingarna bredde ut sig på båda sidor vägen. Vi hade kommit till Vipava Valley – Sloveniens Bordeaux. Blandningen av alpluft och medelhavsklimat gör att druvorna trivs och vi passade på att gå på vinprovning på Vinoteka Vipava inne i det lilla samhället Vipava. Självklart köpte vi även med oss några flaskor hem. Sloveniens viner har fått många priser genom åren och förhoppningsvis går det att se fler av dem på den internationella marknaden så småningom.

Slovenien har varit medlem i EU sedan 2004 och har euro som valuta. Det är inte länge sedan landet tillhörde det forna Jugoslavien, men trots det fick jag aldrig känslan av att befinna mig i en öststat. Spåren från östblockstiden är i stort sett borta, kanske eftersom Slovenien i hjärtat ändå alltid mer tillhört Centraleuropa. Med oförminskad nyfikenhet på detta spännande lilla land körde vi sakta ned mot Medelhavet där Slovenien vid utbrytningen från Jugoslavien 1991–92 lyckades klamra sig fast vid en cirka tjugo kilometer kort kuststräcka.

PIRAN

Den lilla hamnstaden Piran ligger vackert vid Adriatiska havet, med Kroatien i söder och Italien i norr. Här är både slovenska och italienska officiella språk och faktum är att Trieste bara ligger ett par mil härifrån. I pittoreska Piran är husen pastellfärgade med röda tegeltak och staden kröns av ett ovalformat torg, Tartini Plaza, med många restauranger och uteserveringar.

Förutom i Ljubljana, där vi bokat boende i förväg, bokade vi boenden allteftersom under resan. Denna strategi visade sig vara ett misstag i Piran där allt var fullbokat när vi kom. Efter mycket letande hittade vi tillslut ett rum i närliggande Portoroz, som tidigare varit en exklusiv resort men som idag tappat mycket av sin glans. Vandrarhemmet vi bodde på hade cyklar till uthyrning och det var fint att cykla längs med kusten mellan Portoroz och Piran. Eftersom Piran dessutom är bilfritt passade det oss extra bra.

Vi stannade här i två nätter och njöt av att bada, gå vilse i kullerstensbelagda gränder och äta gott. Pirans gamla stadsdel ligger på en udde med en fyr längst ut. Vi gick strandpromenaden runt och vi tog oss även upp på höjden med kyrkan St George, där vi hittade bästa utsikten uppe från klocktornet.

Aningen motvilligt satte vi oss tillslut i bilen och körde bort från kusten – tillbaka mot Ljubljana. Vi hade varit i Slovenien i en vecka och hade vi haft möjlighet hade jag mer än gärna stannat betydligt längre. Under den femton mil långa resan tillbaka hann landskapet återigen växla karaktär flera gånger, mångsidigheten är verkligen detta lilla lands signum. Jag hade hört så mycket gott om Slovenien innan vi åkte hit, och nu sällar jag mig till lovkören. Efter en fantastisk vecka var det dock skönt att vi hade en liten del av semestern kvar. Väl framme i Ljubljana fortsatte vi vår resa med tåg mot Zagreb.

LÄS MER: