I kaféernas WIEN

Jag hoppade stavhopp på inomhus-EM i WIEN 2002. När jag tävlade hann jag ofta få en uppfattning av platsen jag befann mig på, även om jag inte hade möjlighet att se lika mycket som jag skulle valt att göra som turist. Våren 2016 åkte jag därför tillbaka till den österrikiska huvudstaden, denna gång över en långweekend i kombination med Bratislava.

Vi flög från Arlanda till Vienna International, en flight på drygt två timmar. Från flygplatsen åkte vi sedan direkt till Bratislava där vi stannade i två nätter innan vi tog tåget tillbaka till Wien. I Wien hade vi bokat två nätter på Hotel Nestroy som ligger i närheten av tågstationen. Det var smidigt att gå till hotellet, checka in och lämna väskorna. Nu var vi redo att möta denna vackra metropol.

Mitt i Wien står Stefansdomen. Jag minns den tydligt från min första resa till Wien, och vi valde därför att börja våra dagar i Wien 2016 precis här – vid Stefansdomen på Stephansplatz. Domkyrkan, som började byggas redan på 1200-talet, förstördes den 12 april 1945 av de ryska bombningarna men byggdes snart upp igen. Vi gick de 343 trappstegen upp i det södra tornet för att kunna njuta av en av de bästa utsikterna av Wien. Särskilt taket fascinerar mig, det är som färgglatt nonstop på ett pepparkakshus.

Wien sägs vara en av Europas mest besökta städer. Innanför Ringstrasse finns det medeltida gatunätet fortfarande kvar vilket gör att få gator är helt raka. Det känns som att man kan strosa omkring i Wien och förr eller senare alltid komma tillbaka till Stephansplatz. Vi slogs också av hur pampiga alla byggnader är – är det till och med så att Wien är världens ståtligaste stad?

En av de mest populära sevärdheterna i Wien är slottet Schönbrunn, som jag besökte förra gången jag var här. Denna gång gjorde vi inte den utflykten eftersom vi inte hade så mycket tid. Vi gick inte heller in i Spanska ridskolan, även om vi tittade på den utifrån. Vad vi däremot gjorde var att se till att ta del av kafékulturen, Wien är ju trots allt kaféernas huvudstad nummer ett. Några av de mest berömda kaféerna är Alt Wien, Bräunerhof, Central, Kafka och Sacher. Och såklart – Hawelka.

Jag fikade på Café Hawelka redan 2002. Jag minns det tydligt eftersom den då 91-åriga grundaren och ägarinnan Josefine Hawelka var på plats i kaféet. Det var 1939 som hon tillsammans med sin man Leopold sålde Alt Wien för att öppna Hawelka bara hundra meter från Stefansdomen. På 1950-talet blev kaféet en samlingsplats för Wiens författare, skådespelare och konstnärer. Ofta betalade de sitt kaffe med blyertsteckningar, som fortfarande hänger kvar på kaféets mörka väggar. Självklart återvände jag till Hawelka nu 2016 och det kändes fortfarande som att tiden här står still. Josefine dog 2005 och Leopold 2011, men kaféet drivs fortfarande i samma anda.

Vi gick även till Hundertwasserhaus på Kegelgasse. Huset består av ett femtiotal lägenheter, men det finns även affärer, en läkarmottagning, lekplatser och en vinterträdgård. Inte en enda vinkel är rät och Hundertwasserhaus har med sina organiska former gjort sig känt som smurfhuset. Hundertwasserhaus stod klart 1985 och är idag en av de största sevärdheterna i Österrike. 

Vi stannade bara i Wien i två nätter, men jag tycker att vi hann få ut mycket av de dagar vi var där. Vi hann till och med besöka Heuriger Wieninger, en vingård med egen servering i byn Stammersdorf, nordost om centrum. Det var trevligt att ta spårvagnen ut en bit och titta på husen och trädgårdarna där blommorna precis hade slagit ut. Att äta och dricka gott är ju dessutom en av huvudattraktionerna i Wien. 

Sista kvällen spenderade vi på takbaren och restaurangen Das LOFT där vi återigen hade en fantastisk utsikt, denna gång när solen gått ner och stadens ljus tänts. Morgonen efter tog vi ett tidigt flyg tillbaka till Stockholm.

LÄS MER: