Sju sevärdheter i HELSINGFORS

HELSINGFORS är en av världens kallaste huvudstäder, men sägs också vara en av de bästa platserna att bo på. Att turista här är riktigt trevligt och jag är förundrad över att inte fler svenskar väljer Helsingfors som resmål framför de större metropolerna i Europa. Jag ser det som en ynnest att Sverige är granne med Finland och att Helsingfors finns så nära.

Jag tror att jag har varit i Helsingfors nio gånger, och oavsett hur många fler gånger det blir kommer jag alltid förknippa Helsingfors med Finnkampen i friidrott. Första gången jag var här var det med mamma som barn, sedan har jag tävlat i Finnkampen sex gånger och efter det har jag haft roller för Svenska Friidrottsförbundet ytterligare ett par gånger. I det här inlägget listar jag sju av de bästa sevärdheterna, samtliga besökta i september 2022.

HELSINGFORS DOMKYRKA

Den främsta symbolen för Helsingfors är Helsingfors Domkyrka, och den är därför också i det närmaste ett måste att uppleva. Trots att det knappt fanns tid för något annat än friidrott de gånger jag var i Helsingfors för att tävla i Finnkampen såg jag ändå till att ta mig just hit. Och jag blev lika fascinerad varje gång. För mig är detta en av världens vackraste byggnader.

Domkyrkan tronar stolt upp sig på norra sidan av Senatstorget – maffig, elegant och skinande vit. På taket håller skulpturer av de tolv apostlarna vakt över staden och eftersom kyrkan syns från alla håll, till och med från havet, är den också symmetrisk i alla väderstreck. Helsingfors Domkyrka stod färdig 1852 och är ritad av Carl Ludvig Engel. En intressant detalj är att då Finland under 1800-talet tillhörde Ryssland godkändes ritningarna av tsar Alexander I innan byggnadsarbetet inleddes 1830.

SALUTORGET

Salutorget, som är en av Helsingfors främsta mötesplatser, ligger precis intill kajen vid Södra hamnen. Under de orangea och vita parasollerna säljs framför allt färska frukter och grönsaker, men även blommor, hantverk och souvenirer. Här kan man också äta eller ta en kopp kaffe (kahvia) i uppvärmda kafétält.

I början av 1800-talet var Salutorget en lerig strand med fiskebryggor. Men efter att en ny stadsplan tagits fram 1812 byggdes ordentliga kajplatser som var mer lämpliga för handel. Kolerabassängen invid torget fick sitt namn 1893 då en skeppare dog i kolera här och vattnet förorenades.

Den gamla saluhallen, Vanha Kauppahalli, som ligger mittemot Salutorget är Finlands äldsta. Inuti den vackert utsmyckade tegelbyggnaden finns förutom försäljning av diverse matvaror och delikatesser både kaféer och restauranger.

I torgets västra ände, intill Esplanadparken, står en av Helsingfors mest kända och folkkära statyer – Havis Amanda. Hon tillverkades i brons i Paris 1906 av skulptören Ville Vallgren och restes i sin fontän på Salutorget 1908. Havis Amanda, som av finländarna ofta kallas Manta, är omgiven av vattensprutande fiskar och sjölejon.

SVEABORG

Sveaborg är en av världens största sjöfästningar och också ett av Finlands sju världsarv. Sjöfästningen, som också kallas Nordens Gibraltar, består av sju öar i Helsingfors inlopp och nås på en kvart med båt från hamnen vid Salutorgets östra kaj. Miljön och naturen ute på Sveaborg skiljer sig markant från Helsingfors innerstad och jag kan verkligen rekommendera en resa hit.

Sveaborg började byggas i mitten av 1700-talet då Finland fortfarande var en del av Sverige. Sjöfästningen var svenska kronans största byggnadsverk under hela 1700-talet och rankas än idag som ett av Sveriges dyraste försvarsprojekt. I maj 1808 övergick dock fästningen efter en kort belägring till ryssarna och den skulle förbli rysk i 110 år. Finland blev ett ryskt storfurstendöme och Sveaborg fungerade som skydd till den ryska huvudstaden Sankt Petersburg under första världskriget.

Efter den ryska revolutionen och Finlands självständighet övergick Sveaborg till slut till Finland 1918 och fick då även parallellt det finska namnet Suomenlinna – Finlandsborg. Under mitten av 1960-talet övergav det finska försvaret Sveaborg och så småningom rustades fästningen upp för turism och boendeändamål. Sedan 1991 är Sveaborg med på UNESCOs världsarvslista.

Att åka hit känns som en resa i tiden och det är pittoreskt att strosa bland de vackra gamla kasernbyggnaderna. Sveaborg har idag cirka 330 hyresbostäder och även tretton privatbostäder som byggdes för handelsmän och officerare under det ryska väldet. Förutom maffiga fästningsvallar och en idrottsplats finns här också en kyrka, ett bryggeri, flera museum och många kaféer och restauranger.

HELSINGFORS CENTRALSTATION

En av de mest stilistiska byggnaderna i Helsingfors är Helsingfors Centralstation. Detta mästerverk i jugendstil är tillverkat av finsk granit, tog femton år att bygga och invigdes 1919. Centralstationen är känd dels för de fyra lyktbärande stenmännen som flankerar huvudentrén, dels för sitt 48,5 meter höga klocktorn. Det sägs att cirka 200 000 personer passerar här dagligen och att hela 400 000 personer avläser tiden på tornets klocka.

Jag har en ambition att någon gång ta färjan hemifrån Stockholm till Helsingfors och här på centralstationen ta tåget vidare mot Sankt Petersburg och Moskva för att slutligen åka transsibiriska järnvägen hela vägen till Peking. Vetskapen om att Helsingfors Centralstation för många varit startpunkten på en lång resa österut gör att platsen för mig känns exotisk.

SIBELIUSMONUMENTET

Jean Sibelius (1865–1957) är Finlands internationellt mest kända kompositör. Han skrev totalt sju symfonier och arbetade länge med den åttonde som aldrig blev klar. Sibelius ses idag som något av en nationalhjälte eftersom hans musik hjälpt till att forma den finska nationalidentiteten, kanske främst genom verket Finlandia.

I Sibeliusparken i nordvästra Helsingfors ligger Sibeliusmonumentet. Skulpturen är tjugofyra ton tung och består av mer än sexhundra rör av rostfritt stål. Publiciteten var enorm när verket avtäcktes i september 1967 och det abstrakta formspråket diskuterades livligt. Ekot av ljuden som uppstår i håligheterna när man står under rören gör monumentet unikt. Dessutom är det här en plats man inte glömmer. Just Sibeliusmonumentet är det enda jag minns från den resa till Helsingfors jag och mamma gjorde när jag var liten.

Där Sibeliusparken slutar och vattnet tar vid ligger Café Regatta, ett friluftskafé i en röd liten stuga som funnits på samma plats i 120 år. Förutom att erbjuda fika och korvgrillning hyr kaféet även ut kajaker och SUP-brädor under sommarmånaderna. Nästa gång jag är i Helsingfors hoppas jag att jag även har tid att uppleva staden från vattnet.

TEMPELPLATSENS KYRKA

I slutet av Fredriksgatan i stadsdelen Främre Tölö ligger Tempelplatsens kyrka, som i stort sett är helt insprängd i berget. Kyrkan, som stod klar 1969, har tack vare sin speciella arkitektur blivit en av de mest besökta platserna i Helsingfors. Här finns inget klocktorn och inget altare annat än en bergsspricka från istiden. Ovan jord, uppe på Tempelberget, syns endast en låg kupol i koppar omgiven av stenmurar.

De grova bergväggarna i Tempelplatsens kyrka ger en fantastisk akustik. Jag har inte varit här under någon konsert eller något evenemang, men har ändå haft turen att höra kyrkans organist öva. Ljudet från orgeln uppfyllde då hela salen, samtidigt som solljuset strilade in genom takfönstren och träffade berget. Jag hade kunnat sitta kvar på min bänk länge, men mitt i en ton var organisten färdig och slutade spela.

HELSINGFORS OLYMPIASTADION

Helsingfors Olympiastadion är Finlands största idrottsarena. Den stod färdig redan 1938, men är mest känd för att ha varit värdarena för de femtonde olympiska spelen 1952. Den renlinjiga och funktionalistiska arenan uppnådde under de olympiska spelen också sitt åskådarrekord på 70 435 personer.

Olympiastadions främsta kännetecken är dess karaktäristiska torn. Tornet är 72,71 meter högt, lika högt som spjutkastaren Matti Järvinen kastade långt när han vann OS 1932, och en av de bästa utsiktsplatserna över Helsingfors. Tornet är öppet för besökare, men jag rekommenderar att noga kontrollera öppettiderna på förhand.

En av arbetarna som byggde stadion var Aino Lehtinen, som ensam på sin rygg bar allt kalkbruk som behövdes för rappningen av tornet. Hon började sin arbetsdag tidigare än de andra, redan klockan 05, med att blanda kalkbruk med vatten och cement. Med en ränsel på närmare fyrtio kilo gick hon sedan gång på gång till murmästarna i tornet och hällde ut kalkbruket över sitt huvud ner i en balja. När murmästarna gick hem stannade Aino kvar och rengjorde redskapen. Tornet blev högre och högre och under de fyra år det tog att bygga stadion låg bärandet av kalkbruk till tornet endast på Ainos ansvar. Aino Lehtinen blev nittio år och dog 1988.

FLER BILDER FRÅN HELSINGFORS

Helsingfors är en fantastisk stad, som överraskar positivt varje gång jag är här. Jag upplever att det finns en framåtanda och innovationslust parallellt med en ödmjukhet och respekt för det befintliga. Nästa gång jag är här vill jag besöka både anrika Georgsgatans simhall, den äldsta i Finland, och Allas Sea Pool, som erbjuder gammal badkultur i modern tappning utomhus på Skatuddskajen. Tyvärr har jag aldrig haft tillräckligt med tid att varken basta eller bada när jag varit i Helsingfors, vilket är ytterligare en bra anledning att återvända.

LÄS MER: